drug-rehab-web-site

Rehabilitering missbruk

Känner du någon som dricker för mycket?

Känner du någon som dricker för mycket? Vare sig du är bekymrad över dig själv eller över någon anhörig kan det vara svårt att veta om, och i så fall hur, det går att få hjälp med det. Vilken behandling ger de bevisat bästa resultaten?

Känslan av osäkerhet kring alkoholproblem förstärks av att ämnet fortfarande tycks vara tabu. Det finns mycket som man kan pröva på egen hand för att dricka mindre, till exempel undvika att ha vin eller sprit stående hemma, dricka vatten till maten i stället för öl eller byta till en klass svagare öl. Men en del som inser att de borde minska sitt drickande klarar det inte själva utan behöver hjälp och behandling.
 

Behandling av alkoholproblem

Alkoholproblem är mycket vanliga i Sverige, liksom i världen i övrigt. Av de cirka 300 000–500 000 personer som uppskattas ha sådana problem i Sverige är endast en mindre del kända inom sjukvården, socialtjänsten eller försäkringskassan. De övriga är vad man kan kalla ”dolda missbrukare”.

Alkoholberoende leder ofta till allvarliga sjukdomar som exempelvis drabbar hjärnan och nervsystemet men också levern, musklerna, hjärtat och blodkärlen. Förutom de svåra kroppsliga skadorna får beroendet ofta allvarliga sociala, psykologiska och ekonomiska följder för individen själv och de närstående. Självmord, våld, rattfylleri och social utslagning följer många gånger i spåren av alkoholberoende och missbruk.
 

Finns det olika grader av alkoholproblem?

Ja, problemen kan vara allt från lindriga till mycket svåra. En tidig varningssignal är att man dricker allt större mängder alkohol. Personen har vad man kallar en riskkonsumtion. Riskdrickandet kan i sin tur leda till en hel del sjukdomsbesvär bland annat högt blodtryck, magbesvär, dålig sömn, ångest och depression. Personer som under en längre tid dricker för mycket alkohol riskerar att utveckla ett allvarligare alkoholproblem.

Inom vården och forskningen skiljer man ofta mellan missbruk och beroende. Begreppen missbruk och beroende handlar inte i första hand om mängder, utan om de konsekvenser som alkoholbruket leder till för individen och omgivningen.

När man talar om missbruk handlar det ofta om konsekvenser i förhållande till samhället och andra människor. Samvaron med familj och vänner störs, man missköter jobbet och kan hamna i farliga situationer, till exempel slagsmål eller rattfylla, eller bli sexuellt utnyttjad.

Beroende är mer kopplat till fysiska och psykiska konsekvenser för en själv. Man mister kontrollen över mängden man dricker, dricker vid tidpunkter när det är olämpligt, känner ett allt starkare sug, tål (eller behöver) mer och mer. Hjärnan och kroppen vänjer sig psykiskt och fysiskt vid alkoholen. Man får svårt att klara sig utan.

Både när det gäller missbruk och beroende är ett av de viktigaste kännetecknen att man fortsätter att dricka trots de negativa följderna. Vid missbruk kan det betyda att trots att man gång på gång hamnar i ”omöjliga” situationer när man dricker så gör man på samma sätt nästa gång. När det gäller beroende kan det innebära att man sätter upp regler för sitt drickande som man sedan inte kan följa, att man fortsätter att dricka trots att det tar allt mer tid och kraft, och att man mår mycket dåligt efter en period av ett intensivt drickande.

Allt eftersom problemen växer, vänjer sig den som dricker och även omgivningen vid de ändrade vanorna. Tyvärr minskar ofta möjligheten att själv bli varse problemet ju längre tiden går! Liksom för många andra sjukdomar gäller att ju tidigare varningssignalerna uppmärksammas, och ju tidigare man får hjälp, desto större är chansen att man kommer till rätta med problemet.
 

När är det för mycket?

Att ta reda på om man dricker för mycket är inte alltid så lätt som det låter! Många vill gärna bagatellisera mängden som de dricker. Så om en läkare frågar ”Hur mycket dricker du?” blir ofta svaret ”Som folk gör mest…” även om konsumtionen i verkligheten ligger högt. Andra frågor, som till exempel ”Hur mycket drack du iförra veckan?” kan ge mer sanningsenliga svar.

Det finns ingen vetenskapligt fastlagd definition av riskfylld alkoholkonsumtion. Men många forskare anser att ett glas vin per dag för kvinnor och två glas vin för män inte medför någon risk utan kan ha viss skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdom. Andra påpekar dock att även dessa mängder kan vara för mycket – exempelvis för ungdomar och åldringar, eller om hela veckomängder dricks vid ett enda tillfälle.

Vi hjälper dig med motiverande samtal
Samtalen kan kombineras med att man kontrollerar levervärdena med hjälp av blodprover. Det kan också ingå hemuppgifter, exempelvis att läsa någon skrift om alkohol. Rådgivningen kan följas av ett eller flera återbesök, då man redovisar sin konsumtion och eventuellt tar andra prover för att se hur olika testvärden ligger.

Avsikten med samtalen är att ge kunskap om de skador som alkoholen kan ge och hjälp att sätta upp realistiska mål för att minska konsumtionen. Målet med denna korta behandling – så kallad mini-intervention – är ibland att sluta dricka helt och hållet, men oftast är syftet att dra ner konsumtionen till en lägre nivå. Vid allvarligare alkoholproblem behövs som regel en mer omfattande behandling.
 

Fyra frågor

  1. Har du någon gång funderat på att dra ner din alkoholkonsumtion?
  2. Har du blivit irriterad över någon som klagat på ditt drickande?
  3. Har du någon gång känt skuld över ditt drickande?
  4. Har du någon gång druckit dagen efter för att må bättre

 

Exempel på vanliga tips*

  • Drick vatten till maten i stället för öl. Eller byt till en klass svagare öl.
  • Släck törsten med vatten före festen. Hoppa över drinken före festen.
  • Drick vatten till vinet. Varva alkohol med alkoholfri dryck.
  • Ha inte sprit och vin stående hemma.
  • Välj restauranger som saknar spriträttigheter om du äter ute.
  • Tala om för alla du känner att du tänker ändra dina alkoholvanor.

 

Hur behandlas missbruk och beroende av alkohol?

Det finns många olika behandlingsmetoder för alkoholproblem. Som lekman kan det vara svårt att förstå hur de skiljer sig från varandra. En viktig skillnad mellan olika metoder är den inriktning som behandlingen har.
 

Motivation

Det finns till exempel behandling som är inriktad på personens egen vilja till förändring, så kallad motivationshöjande behandling. Det krävs i regel en stark motivation för att kunna ändra vanor som har grundlagts under flera år. Har man dessutom utvecklat ett fysiskt och/eller psykiskt beroende av alkohol ställs förstås ännu större krav på ens motivation.

I en motiverande samtalsbehandling får man hjälp att formulera sina argument för och emot att sluta dricka. Behandlaren är under samtalen helt neutral, och uttrycker ingen egen uppfattning om vad som är bäst. Avsikten är att den som har alkoholproblem ska komma fram till ett eget beslut och sedan själv ta itu med förändringen.
 

Beteende

Annan behandling är inriktad på själva missbruksbeteendet. Om en motivationsbehandling har lett fram till ett beslut att sluta dricka är det inte ovanligt att behandlingen övergår till att riktas mot beteendet, dryckesvanorna. Men man kan också börja direkt med att förändra beteendet. Här sätts ljuset främst på konsekvenserna av drickandet, genom att ringa in situationer där risken att dricka är stor och att finna alternativ till det gamla beteendet. Behandlingen ska ge insikt och kunskap om hur ett alkoholmissbruk/beroende påverkar hela tillvaron. Exempel är olika typer av kognitiv beteendeterapi (KBT)
 

Sex moment i en kort behandling

  • Information – ”Feedback” och information om alkohol anpassad till patientens besvär och symtom
  • Eget ansvar – Eget beslut att minska sitt drickande
  • Hjälp – Stöd för beslutet att minska eller avbryta drickandet
  • Flera behandlingsalternativ – Alternativa vägar för att minska drickandet
  • Medkänsla – Samtal på ett varmt reflekterande och förstående sätt
  • Självtillit – Uppmuntrad tilltro till egna förmågan och till att ansträngningarna kommer att lyckas

 

Fakta om behandlingar

De behandlingsmetoder som beskrivs här är samtliga så kallade psykosociala metoder.
 

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

KBT innefattar en rad olika tekniker, som alla bygger på teorin att våra beteenden, positiva och negativa, är inlärda och kan läras om. Tyngdpunkten i KBT ligger på att förändra beteendet. Särskilt ägnar man sig åt att träna vad man kallar coping, det vill säga förmågan att själv hantera påfrestningar. Ett mål är att kunna hantera psykisk och social stress utan att ta till alkohol. I KBT tränas också sociala färdigheter. Det kan vara allt från enkla göromål, som att gå i affärer och åka buss, om man har problem med det, till att söka arbete eller våga bjuda ut någon man är intresserad av. Man får också lära sig att känna igen olika sinnestillstånd och att kontrollera sina känslor, till exempel ilska. Här ingår också färdighet i att kontrollera alkoholintaget, känna igen tidiga signaler på att ett återfall är på väg och ta sig ur ett eventuellt återfall.
 

Motiverande behandling

I motivationshöjande samtal erbjuds hjälp till självhjälp genom samtal om det egna alkoholbruket med en neutral men kunnig person. Man diskuterar för- och nackdelar med att dricka och man får saklig information om riskerna med en för hög alkoholkonsumtion. I samtalen kan man få hjälp att lägga upp en plan för minskningen. Ofta följs behandlingen upp med ytterligare något eller några samtal.
 

Parterapi

När den ena personen i ett parförhållande blir alkoholberoende är det inte ovanligt att det uppstår nya mönster i förhållandet. Syftet med parterapi är att bryta negativa mönster som kan ha byggts upp under flera år. Här deltar alltså även partnern i behandlingen. Speciellt inriktar man sig på att förbättra parets förmåga att samtala, så att man kan förstå varandra bättre. Partnern får hjälp med hur han/hon bäst ska kunna stödja nykterhet. Ofta kombineras parterapin med olika åtgärder för att förebygga återfall. Många gånger märker nämligen den anhörige att ett återfall är på väg långt innan det faktiskt sker. Han/hon kan därför vara sin partner till hjälp när det gäller att förebygga återfall.

Vad är alkoholabstinens och hur behandlas den?
Personer som dricker stora mängder alkohol under en längre tid kan få både fysiska och psykiska besvär när spriten går ur kroppen, så kallade abstinensbesvär. Abstinens betyder egentligen ”upphöra att använda”.

Besvären kan vara av lindrigare art, till exempel hög puls, förhöjt blodtryck, svettning, darrningar, oro, ångest, nedstämdhet. Men stark abstinens kan yttra sig som hallucinationer (man tycker sig se till exempel insekter eller små varelser), epileptiska kramper (så kallade ep-anfall eller ”tuppjuck”) och delirium tremens (”dille”), som är den svåraste abstinensformen och är livshotande. Då drabbas man av förvirring, hallucinationer, skakningar och feber.

Abstinensbesvär är inte alls detsamma som vanlig ”baksmälla” som kan uppstå om man druckit för mycket under en kväll. En baksmälla är snarare ett slags förgiftning, som någon gång drabbat de flesta, speciellt i ungdomen innan man riktigt vet hur mycket man bör dricka.

​Abstinens, däremot, är ett tecken på att man har utvecklat ett alkoholberoende. Kroppen har vant sig vid att fungera med alkohol och reagerar med abstinens när den måste klara sig utan. Tillståndet är obehagligt men oftast ofarligt. I värsta fall kan det trots allt bli allvarligt och det gäller då framför allt att förhindra krampanfall och delirium tremens.

Somliga som har utvecklat ett beroende och abstinens ”medicinerar” sig själva med återställare, som visserligen dämpar besvären men som driver missbruket vidare. Andra behöver hjälp med avgiftningen efter en dryckesperiod. Detta sker i regel på särskilda avgiftningsavdelningar (så kallade toxikologiska avdelningar) vid sjukhusens beroendekliniker. Där är det vanligt att man använder läkemedel för att lindra symtomen.

Det talas ibland om ”missbrukskarriärer”, det vill säga att alkoholberoende är något som man bygger upp under en längre tid. Under ”karriären” blir missbrukets följder allt värre om man inte bryter mönstret och slutar med missbruket på egen hand. Enligt detta synsätt bör behandlingen inriktas på att så tidigt som möjligt avbryta missbrukskarriären. Om detta lyckas behöver inte målet för behandlingen vara helnykterhet.

​Enligt undersökningar som har följt stora befolkningsgrupper under flera årtionden är 10–15 procent av alla män varaktigt alkoholberoende någon gång i livet.(Motsvarande siffra för kvinnor är inte känd.) Men de flesta som i olika studier berättar att de tidigare har varit alkoholberoende har inte längre ett sådant beroende när undersökningen genomförs. Om resultaten stämmer kan det betyda att ett alkoholberoende inte behöver fortsätta för all framtid.

​Till sist…

Många tror att det är närmast omöjligt att behandla alkoholproblem – men så är det inte. SBU:s översikt visar att det finns ett flertal metoder för att ta itu med missbruksproblem. Ett enkelt samtal med med oss kan vara förhållandevis effektivt när det gäller att hjälpa en patient med begynnande alkoholproblem. Det kan vara till hjälp för att minska drickandet eller kanske sluta helt.